Trender i kolletivtrafikupphandling

Publicerad: 2021-06-30

Drivmedel och fordon

En översikt av kollektivtrafikensläge bakåt i tiden jämfört med idag.

Bakåt- Hur har det sett ut

Jämfört med resten av transportsektorn har införandet av förnybara drivmedel i bussektorn gått snabbt. Redan 2019 kördes 90% av fordonskilometrarna i bussektorn med förnybara drivmedel. Vilket motsvarar det mål branschen hade satt för andel förnybara drivmedel 2020 (Svensk kollektivtrafik, 2020).

Diagrammet ovan visar att biodiesel har spelat en viktig roll i den snabba ökningen av förnybara drivmedel, inte minst HVO (hydrerad vegetabilisk olja) som ökade kraftigt 2016.
En av huvudanledningarna till att HVO har kunnat öka så snabbt är att det kan användas i en konventionell dieselmotor och distribueras med hjälp av befintlig infrastruktur. Detta tillsammans med dagens skattelättnad gör att kostnaderna för att införa biodiesel är låga.
Drivmedlets baksida är dock tillgänglighet och ursprung av råvaror till drivmedlet. Frågan om tillgång på HVO har blivit viktigare i och med införandet av reduktionsplikten 2018. Den ökade låginblandningen kommer troligen påverka tillgången på ren HVO som ofta används i tunga fordon så som bussar.

Biogas är det andra stora förnybara drivmedlet i bussektorn idag. En fördel med biogas är att det kan ingå i det regionala kretsloppet och tillverkas av till exempel livsmedelsavfall och gödsel. Dock är biogasinfrastrukturen än så länge inte utbyggd i hela landet och det kräver ofta investeringar både i nya bussar och i ny infrastruktur. Biogasen har idag en 10-årig skattebefrielse t.o.m. 2030 och det finns ett stort nationellt och internationellt intresse av att öka produktionen.

Nationella styrmedel i form av klimatklivet har beviljat stora stöd till flera produktionsanläggningar och tankställen. Under 2020 användes ca: 4 TWh biogas i Sverige varav hälften var importerad.

El är än så länge knappt synlig i figuren, men ses av många som ett av de mest attraktiva drivmedlen i städer i framtiden då det har många fördelar lokalt, som låga lokala utsläpp och låga ljudnivåer. Det finns emellertid fortfarande många osäkerheter runt drivmedlet, inte minst räckvidden och batteriernas påverkan på miljömässig och social hållbarhet. Likt biogasen kräver det även investeringar i nya bussar och infrastruktur, förhoppningen är dock att låga elpriser kan göra så att elbussarna kan konkurrera ekonomiskt ur ett livscykelperspektiv.

Hur ser drivmedelsfördelningen ut idag?

Generellt läge-HVO/RME dominerar

Även om bussektorn i helhet har kommit långt i införandet av förnybara drivmedel finns det fortfarande variationer mellan kollektivtrafikregionerna, både vad gäller andelen förnybara drivmedel och vilken typ av förnybart drivmedel som valts.

Figuren nedan visar dock att majoriteten av regionerna hade över 90% fordonskilometer med förnybara drivmedel 2019 och att variationerna är större när det kommer till val av drivmedel.
Västmanland och Skåne sticker till exempel ut när det kommer till andelen biogas i bussflottan, men även Kalmar län och Östergötland har en hög andel biogas.

El finns än så länge registrerat i ungefär hälften av regionerna (Sörmland, Västmanland, Skåne, Kronoberg, Västra Götaland, Jönköping, Jämtland, Värmland, Västerbotten och Norrbotten). Emellertid kan noteras att de testprojekt som körs i många regioner inte syns i statistiken, samt att många stora elbussupphandlingar gjorts det senaste året och därför inte syns ännu. Data för Stockholm är inte heller uppdaterad sedan 2017 (Svensk kollektivtrafik, 2020).

Elbussar i trafik i Sverige

Enligt hemsidan elbilsstatistik.se fanns i december 2020, 335 elbussar i drift Sverige. 11 av Sveriges 21 regioner har idag elbussar i sin linjetrafik och i ytterligare tre har beslut fattats om att introducera elbussar.
Elbussar finns således i mer än 30 städer i Sverige idag. I övriga sju regioner finns inga konkreta planer på att införa elbussar även om vissa pilotförsök har gjorts. Med tanke på fattade beslut om elbussar och kommande upphandlingar är det rimligt att anta att antalet elbussar kommer att öka kraftigt i Sverige under kommande år.

Laddningstekniken varierar i de städer och regioner som har elbussar. I drygt hälften av fallen används långsam depåladdning och det är till övervägande del bussar från BYD, men även några från VDL och Volvo. Olika former av hållplatsladdning används i de andra fallen och här finns större variation vad gäller leverantör av bussar. Volvo är vanligast men även Scania, VDL, Mercedes, Hybricon och några andra leverantörer finns med.

Elbussar används av ett flertal trafikoperatörer. Nobina har flest antal elbussar i flera olika städer och de använder uteslutande bussar från BYD. Andra större operatörer jobbar med flera olika leverantörer såsom Vy Buss (Solaris, Scania, Volvo) och Transdev (BYD, Hybricon, Volvo). Övriga trafikoperatörer som kör elbussar i en eller ett fåtal städer inkluderar Arriva (VDL), Bergkvarabuss (Mercedes), Keolis (VDL), Byberg & Nordin (VDL), KE Buss-aktiebolag (Volvo) och Bivab (Volvo).

Biogasbussar i trafik i Sverige

Användningen av biogas som drivmedel i bussar som går i kollektivtrafik är en av de viktigaste marknaderna för fordonsgas och en del av en strategisk miljösatsning i många kommuner och regioner.

Av Sveriges 21 regioner har 18 biogasproduktion. Med undantag av Blekinge har alla regioner med biogasproduktion även bussar som går på biogas. Man väljer gasbussar för att få användning av den biogas som produceras. De flesta har flera olika märken i sin bussflotta. De mest frekventa är Scania, Mercedes, MAN och Solaris. Flest olika fabrikat har Skåne.

Flera regioner har under det senaste året helt gått över till fossilfritt. Ännu fler har minskat sitt fossilberoende kraftigt. Kalmar är den region som minskat sitt fossilberoende mest, hela 43 procentenheter. Bara tre procent av drivmedlet är fossilt och Kalmar markerar samtidigt en annan trend genom att regionen gått över till biogas. De flesta regioner som minskar sin fossila drivmedelsanvändning övergår till biogas eller HVO.
Ett undantag är Örebro och Blekinge som gått från HVO till RME /FAME.

Västmanland hade 2017 ungefär 22 procent fossilberoende men har nu blivit fossilfria genom övergång till biogas. Dalarna har senaste året minskat nästan lika mycket (18 procentenheter) men där har de istället valt HVO.

Gotland, Västerbotten, Kronoberg och Skåne har alla minskat sitt fossilberoende med omkring 15 procentenheter, för att istället övergå till biogas och HVO.